Fragment från stycket On Craftsmanship, den enda bevarade ljudinspelningen med Wolf gjord för BBC 1937, återkommer genom filmens tolv minuter långa personliga utforskande av queerhet och graviditet. Parallellt med att Borg iscensätter sig själv och den kroppsliga förändring som graviditeten innebär i en rad maskulint kodade tablåer – poserande i läderjacka på en motorcykel, som skäggig vetenskapsman i ett laboratorium, på jakt i ett kuperat landskap – talar Wolf om språkets möjligheter och begränsningar. Hur kan ”de gamla orden”, behäftade med all sin historia, kombineras på nya sätt för att skapa skönhet och berätta sanningen? Med handprocessade Super-8-bilder och stop-motion-animationer låter MAN den ikoniserade gravidkroppen berätta om erfarenheter som ligger bortom normativa könskategorier och heterosexualitet. Filmen ger uttryck för en grundfråga i Borgs konstnärskap: hur kan filmkonsten gestalta kroppsliga och känslomässiga varanden i världen på mer utvidgande och inkluderande sätt?

Den korta We the Others (2014), som spelades in i samarbete med barn och ungdomar från Ups & Downs teatergrupp i Skottland och Kung Sagas Särskolegymnasium för särskilt begåvade i Stockholm, är en experimentell och sci-fi-lyrisk hyllning till fysisk mångfald och till dem som görs till ”de andra”. Även här genljuder den unika inspelningen av Wolfs röst och frågan om språkets och konstens möjligheter att på nya sätt skildra det normavvikande antar en tydlig biopolitisk dimension. Vilken makt har våra samhälls- och kunskapssystem över vilka kroppar, liv, drömmar och begär som ter sig möjliga och begripliga? I hybridlångfilmen Future My Love (2012) ger sig Borg ut på en roadtrip mot Florida och den 95-åriga radikala ingenjören Jacques Frescos futuristiska hem ”The Venus Project”. Genom att blanda intervjuer, dokumentära bilder och arkivmaterial med mer experimentella och personliga sekvenser undersöker filmen Frescos vision om en jämlik och hållbar värld där det kapitalistiska systemet ersätts med en resursbaserad ekonomi.

We the Others, Maja Borg, 2016

I Future My Love, liksom i flera av Borgs övriga filmer, är utgångspunkten för det intellektuella utforskandet på makronivå – av politik, normer eller, som i den kommande långfilmen Passion, religion – djupt personlig och subjektiv. Det är de brustna löftena och uppbrottet från en idealiserad kärleksrelation som utgör själva ramen i Future My Love –illustrerat i den svartvita slutscenen där Borg, i bröllopsklänning och hand i hand med sin expartner vandrar bort från den centrerade kameran i en arkad av betongvalv. Att släppa taget om den destruktiva marknadsekonomin förstås ur den personliga erfarenheten av att släppa taget om en älskad.

Borgs filmer rör sig på så sätt på flera plan, i rika bild- och ljudlandskap i överlappande lager som ofta framhäver filmmediets materialitet. De analoga metoderna och formexperimenten, liksom motiv och stämningar, förankrar Borgs konstnärskap i experimentfilmens historia och hos centralfigurer som Maya Deren och Barbara Hammer. Utvidgandet av föreställningar om kön och sexualitet i Borgs filmer frammanar Hammers motto om att ”radikalt innehåll fordrar radikal form”. Ottica Zero (2007) och Future My Love för med sina associationsrika svartvita bilder tankarna till Derens Meshes of the Afternoon (1943). Själv har Borg lyft fram hur de tidskrävande analoga och kemikaliska processerna innefattar okontrollerbara moment där materialet i sig, på oförutsägbara sätt, möter upp och ger upphov till nya former som blir del av den kreativa tankeprocessen.

Att se Borgs filmer som ett slags kroppsligt och materiellt tänkande ligger nära till hands. Trots att många av dem är korta innehåller de en förtätad meningsfullhet och tyngd som gör upplevelsen av dem till svindlande färder. De innehar en alldeles egen och särpräglad plats i den svenska samtidsfilmen.

Relaterade filmer

MAN

Maja Ray Borg

2016, 00:12:25

We the Others

Maja Ray Borg

2016, 00:08:08

Ottica Zero

Maja Ray Borg

2007, 00:13:00

Act on Instinct

Elin Magnusson

2012, 00:16:16