Svenska Berättelser är ett filmprogram och en inventering av filmer som sträcker sig över sju decennier och över den rika svenska dokumentära traditionen, och inkluderar såväl mockumentärer, konstfilmer som tidiga videoverk och experimentfilmer. Genom att hålla uttrycksformerna interagerande undersöker programmet olika sätt som konstnärer och filmare förhållit sig till vårt historiska och modernistiska arv, det svenska klassamhället, men också till skevheten i den svenska självrepresentationen. Flertalet filmer tar formen av berättarexperiment, som motsätter sig att på ett enkelt sätt sorteras och kategoriseras, men som trots allt skildrar brytpunkterna mellan det gamla och det nya, mellan generationer, och erfarenheter av att vara en del av samhället och att stå utanför det.

PROGRAM

Nollbudget Videodirekt:
Samförståndsmannen, Projekt Handikapp
2011, 11 min, digital

Mia Engberg:
The Stars We Are
1997, 28 min, digital

Solveig Nordlund:
Bergtagen
1994, 8 min, digital

Mats Eriksson Dunér:
Kontoret, Skärholmen
2013, 40 min, digital

Film i Samtidskonsten fortsätter serien Svenska Berättelser med ett program med kortfilmer som lyfter fram den icke-kommunikativa skevhetens, den sociala dysfunktionens och utanförskapets såriga närvaro i det svenska klassamhället. I Samförståndsmannen, Projekt Handikapp, gjord inom ramen för Malmöbaserade kollektivet Nollbudget Videodirekt, fungerar Lennart, ordförande i en ideel förening, som medlare i en drastiskt uppstånden konflikt mellan en rullstolsburen projektarbetare och föreningens vaktmästare. Genom fokusförskjutning, förvriden humor, lyckas denna uppvisning i “samstämmighet” leda oss bort från det verkliga problemet. I Mia Engbergs The Stars We Are följer vi Kalle, gay, skinnskalle och HIV-positiv under hans sista julledighet i livet. Det är både en skildring av komplex vänskap och ett liv färgat av missbruk, självvald isolering och stråk av misantropi, samtidigt som det är ett melankoliskt och inkännande porträtt av ett annat Stockholm. I Bergtagen filmar Solveig Nordlund via en serie åkningar missbrukare och narkomaner i centrala Stockholm. Människans förfrämligande omsluten av en modern, kall arkitektur, vilket kan leda tankarna till den brittiska författaren och dystopiska satirikern JG Ballard, en viktig referenspunkt för Nordlund. På ljudsidan hör vi samtal och meddelanden från föräldrar, vänner, arbetsledare, och denna brutna kontakt bildar här en hallucinatoriskt mörk inramning. Mats Eriksson Dunér har länge varit intresserad av det kollektivas relation till organisering, alternativa urbana rum, sociala gemenskaper. I Kontoret, Skärholmen lyssnar vi på Kristian, en av de hemlösa som bodde i det husvagnsläger som låg intill Kungens Kurva i Skärholmen mellan åren 2007-2011. De boendes relation till platsen och samhället i stort avhandlas, det kollektiva och personliga rör sig sömlöst in i varandra här, och här fångas det upp av tablåartade kamerainställningar.

Film i Samtidskonsten finansieras med stöd från Kulturrådet.

Möt filmskaparen Carl Johan De Geer. Vi visar de prisbelönta filmerna ”Mormor, Hitler och jag” (17 min) och ”Med kameran som tröst, del 2” (70 min). I de båda dokumentärfilmerna utforskar De Geer sin uppväxt och behandlar frågor kring arv och livet som det blev. Och som alltid färgas berättelserna av Carl Johan De Geers oefterhärmliga blandning av allvar och finurlig humor. Mellan filmerna samtalar Carl Johan De Geer med Petter Ericsson, tidigare filmskribent och programansvarig Kulturparken Småland.

Filmvisningen och samtalet sker med anledning av utställningen Släkten och slavarna som visas under våren på Utvandrarnas hus. Utställningen kan besökas under kvällen.

I Carl Johan De Geers utställning Släkten och slavarna har möbler, tyger och bilder sammanfogats till sju olika installationer. De berättar om konfrontationen med den egna släktens involvering i slaveriet på 1600-talet. Det handfasta arbetet, att spika och snickra på installationerna, kan ses som ett sätt att bearbeta denna omskakande upptäckt.

Bakgrund
Carl Johan De Geers konstnärliga praktik kan ses som en metod för bearbetning av den omskakande upptäckten kring släktens involvering i slaveriet. Louis De Geer, även kallad ”den svenska industrialismens fader”, var en framgångsrik affärsman som öppnade upp nya marknader för svensktillverkade produkter, men också ett barn av sin tid – då slavhandel var ett sätt att tjäna stora pengar. Norr om Ghanas huvudstad Accra finns än idag slavfortet Cape Coast Castle, tidigare kallat Carolusborg, som vittnar om släktens del i historien.

”Kan en vit svensk man berätta om Sveriges del av slavhandeln på 1600-talet? Tveksamt. Men – begrepp som appropriering, representation, identitetspolitik försvann för mig vid mötet med brasilianaren Antonio Geraldo Costa, som berättade att han var ättling till en afrikan som Louis De Geer lät frakta med slavskepp till Brasilien på 1600-talet. Costa sa att hans förfäders hemska öde för alltid är förknippat med efternamnet De Geer.”
/Carl Johan De Geer

Släkten och slavarna kan ses på Utvandrarnas hus fram till 25 maj 2025. Utställningen är producerad av Norrköpings Konstmuseum.

Olle Bonniér – Healing the Earth samlar verk från ett mer än 70 år långt liv som yrkesverksam konstnär. Mycket ung etablerar sig Olle Bonniér som en av pionjärerna inom den konkreta konsten. Healing the Earth vill vid sidan av denna bekanta historia lyfta fram en besjälad relation till naturen, ljudexperiment och visionära idéer som ger grund för att beskriva Olle Bonniér som en av Sveriges mest orädda och betydande konstnärer. Utställningen är Konstmuseets storsatsning för 2025 och visas på museets entréplan, en yta på 600 kvadratmeter.

Med en oerhörd känslighet ville Olle Bonniér skapa förbindelselänkar mellan mikro- och makrokosmos, mellan nu- och dåtid och mellan allt levande. I denna holistiska anda presenterar Norrköpings Konstmuseum utställningen Healing the Earth som genomförs i samband med 100-årsjubileet för Olle Bonniérs födelse i Kalifornien 1925.

I utställningen visas måleri, teckningar, grafiska blad och sällan visade rumsliga installationer.

I utställningen Hårda tungor utforskar tre samtida konstnärer stenens roll som historieberättare och bärare av budskap. Konstnärerna belyser hur sten inte bara är ett fysiskt medium att mejsla fram skulpturer från, utan också ett material med en egen röst. Samaneh Reyhanis flödande och harmoniska marmorskulpturer präglas av en dualitet mellan det förföriska uttrycket och det råa naturmaterialet. Ulrika Sparre utforskar relationen mellan människa, natur och andlighet genom skulptur och ljudverk; ofta med fokus på existentiella och filosofiska frågor. Yemisi Wilson är klassiskt skolad skulptör som arbetar i marmor, alabaster och porfyr för att skapa figurativa verk som reflekterar över det kollektiva undermedvetna och våra empatiska förmågor som människor.

Sixties Surreal is an ambitious survey reimagining American art from “the long 1960s” (1958–72), encompassing the work of more than 100 artists. Spanning painting, sculpture, photography, drawing, prints, film and video, and large-scale installation, this revisionist exhibition looks at the ways artists took permission from Surrealism to explore fundamental and underrecognized aesthetic currents, including psychosexual, fantastical, and revolutionary tendencies.

Sixties Surreal recontextualizes some of the decade’s best-known figures alongside those only recently rediscovered. The exhibition gathers a range of works by artists including Diane Arbus, Lee Bontecou, Franklin Williams, Nancy Grossman, David Hammons, Linda Lomahaftewa, Mel Casas, Yayoi Kusama, Romare Bearden, and Louise Bourgeois, among others. In the 60s, many of these artists sought new strategies for connecting art back to a lived reality that seemed increasingly unreal due to rapid postwar transformation and the social, political, and technological upheavals of the later part of the decade.

Organized thematically, Sixties Surreal offers a sweeping panorama of the era, juxtaposing contexts and forging new linkages across different communities and ideologies from the East Coast to the West. The exhibition will be accompanied by an illustrated catalogue structured chronologically from 1958 to 1972.