Med sitt strängt didaktiska tilltal kan Bostadens mått (1959) av Lennart Johansson ses som inledande manual för hur det funktionalistiska hemmet och dess sociala liv skulle struktureras. Filmen påvisar hur varje mänsklig interaktion är möjlig att mätas i centimeter och optimeras inom rummets fyra väggar. Den moderna bostaden är här tydligt genuskodad utifrån 1950-talets hemmafruideal. Kvinnans reproduktiva arbete i hemmet beskrivs genomgående i industriella, fabriksliknande termer och förkroppsligar därmed Le Corbusiers dekret om bostaden som maskin. Peter Weiss porträtt av hemlösa i Stockholm i Ansikten i skugga (1957) är en annan film med ett akut ärende att skildra och förbättra en skenande bostadssituation. Med sin socialt engagerande form och Christer Strömholm bakom kameran skildras dessa bortglömda människors livsvillkor i stadens kyffen och mörkaste vrår. Från de skuggridna ansiktena finns en direktlänk till Ane Hjort Guttus film Four Studies of Oslo and New York (2012) i vilken den politiska aspekten av solljus diskuteras. Genom en kritisk läsning av den urbana historien undersöker Hjort Guttu associationen mellan fattigdom och mörker både i fysisk och metaforisk mening. Hur solljus gått från att vara en allmän rättighet vid uppförandet av bostäder till att bli ett privilegium för ett fåtal i den senkapitalistiska staden. I Under Construction (2009) av Josef Doukkali och Lennart Westman har bostadsbyggandet gjorts om till en elektroakustisk symfoni bestående av ljud och bild som konstnärerna samlat in från en byggarbetsplats. Programmet avslutas med Christine Leuhusen & Agnes Stubers dokumentär Välkommen till Ikano (2016) – en skrämmande skildring av de mänskliga konsekvenserna efter Stockholms stads beslut 2012 att sälja ut hela allmännyttan i Hagsätra till Ikea. Från paret Myrdals sociala ingenjörskonst till dagens nyliberala ingenjörskonst, här har ni den nya Ikeastaden.