Det dokumentära materialet träffar betraktaren som konkreta realiteter. Uttrycket stannar inte vid detta utan Hjelm väver vidare och bygger gestaltningen med inslag av stilsäkert audiovisuellt, poetiskt material. Metoden leder till en djupare problematisering och lyfter helhetsupplevelsen till att beröra på ett mer existentiell plan. Den icke-linjära berättarformen, med bild- och ljudmontage, klipprytm och rumsliga installationer, ger utrymme för betraktaren att vila i upplevelsen och att reflektera över egna erfarenheter.

Mats Hjelm är född 1959 och verksam i Stockholm sedan 90-talet. Viljan att ställa frågor och skapa förståelse, genomsyrar många av hans verk. I botten finns en bred kunskap och ett ständigt tekniskt- och hantverksmässigt driv. Förutom en examen i skulptur från Konstfack, studier i pedagogik, filosofi och estetik har Hjelm orienterat sig internationellt via studier på Cranbrook Academy of Art utanför Detroit och Aalto-universitetet i Helsingfors.

Genom personliga upplevelser och med varsam blick uppmärksammar Hjelm kollektiva angelägenheter. Fadern avlider 1996 och efterlämnar ett material som filmfotograf och dokumentärfilmare bland annat från medborgarrättsrörelsen och kravallerna i Detroit 1967. Trilogin White Flight (1997), Man to Man (2000) och Kap Atlantis (2002) bygger på eget filmat material i samspel med faderns. En arbetsmetod utvecklas med en gestaltning i dialog med det dokumentära. För sonen blir detta en uppgörelse med den inte alltid så närvarande fadern. För betraktaren, en referens till ett gemensamt kulturellt minne, upplevt via tevemediet, där kopplingar görs till svartas situation i dagens samhälle. Denna politiska problematisering och förmågan att gå till djupet med det personliga blev ett starkt avstamp i Mats Hjelms karriär.

Black Nation, Mats Hjelm, 2008

Film är en minnesteknologi, och att använda redan filmat material är en beprövad metod inom dokumentärfilmen. Från 1920-talets ryska montagefilm med filmare som Esfir Shub, till dagens återblickar i dokumentärt berättande, använt i syfte att skapa autenticitet.

Hjelm använder arkivmaterial på flera sätt. ’Deliverance’ (2005), producerad för Historiska museet, är ett rumsligt montage av ljud och rörlig bild. En arkiverad ljudsekvens från Bertolt Brechts försvar i rättegången 1947 mot “House of Un-American Activities Committee” under McCarthy-eran ingår. Det är ett statement om vikten av att ta risker och om hur skör yttrandefriheten och den konstnärliga friheten är under maktutövning. En meditativ rörelse av Mats Hjelms egna filmsekvenser från övergivna urbana miljöer och arkitektoniska element ger tillsammans med en meditationsröst och John Lee Hooker’s Tupelo Blues ny kontext och lager av mening till Brechts statement.

Den 20 meter breda panoramafilmen är inte möjlig för betraktaren att överblicka. Med surroundljudet komponeras ett ljudmässigt rum. Betraktaren involveras i att bygga det sammantagna narrativet med sin rörelse i det fysiska rummet längs den 20 meter sammansatta projektionsytan. Det ger en omslutande upplevelse, men med olika fokus beroende på var betraktaren befinner sig i rummet. På så vis blir betraktaren påmind om det personliga perspektivets påverkan av historieskrivningen.

Father’s day at the Shrine of the Black Madonna, Mats Hjelm, 2006

I flera installationer och filmer går Mats Hjelms vidare i de spår som faderns filmmaterial efterlämnat vilket leder honom till Detroit. Videoinstallationerna i Black Madonna-serien (2006-09), Men at Work (2009) och filmerna Black Nation (2008) och Preston and the Black Madonna (2014) utgår från den kristna församlingen The Shrine of the Black Madonna i Detroit. Som en del av Pan African Orthodox Christian Church bedrivs en mission och ett program för ekonomisk självförsörjning i syfte att ge den svarta befolkningen återupprättelse och oberoende. Det handlar både om det svarta kollektivet och personliga erfarenheter utifrån frågor kring maskulinitet, makt och våld. Ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv är församlingens ledares predikan, om den svarta mannens återupprättelse som lösningen på den strukturella rasismen endimensionell. Dock blir det relevant i filmen. Ett persongalleri med män från olika generationer, öppnar för perspektiv på den svarte mannens situation. Det blir också ytterligare ett exempel på hur den personliga ingången lyfts till en större politisk angelägenhet i Mats Hjelms konstnärskap.

Berättandet i dokumentärfilmen Black Nation (2008) känns igen från videoinstallationernas rumsliga montage. Det är ett cykliskt kollage utan kronologi. En lugn klipprytm ger återigen plats för betraktarens reflektion. Det starka personliga dramat och det systematiska förtrycket av svarta friläggs och möter trons förtröstan och kamp om förändring.

Vägen har lett vidare ut ur Detroit till nya samarbeten och utveckling av nya metoder. Förmågan att koppla den personlig resan till samtida historiska händelser, rörelser i samtiden som påverkar villkor för våra liv och behovet av försoning består i Hjelms mer aktuella arbeten. Den konstnärliga praktiken visar en kontinuerligt sökande i en väv av smärta och hopp. En multimedial syntax som fortsätter att samla simultana röster och visuella noteringar till en meningsskapande helhet.

Relaterade filmer

Father’s Day at the Shrine of the Black Madonna

Mats Hjelm

2006, 00:12:02