DRÖMMAR ÖVERTRÄFFAR ofta verkligheten; åtminstone gäller detta experimentfilmarens. Hur uppfyllda har vi inte varit av ingivelse, som flyktat sin kos, som blivit mos!
Först var det »aldrig förut skådade perspektiv på verkligheten»; att hoppa ut med kameran genom ett fönster, ligga fastsurrad under ett framrusande lok, hänga i en stupränna, gräva ner sej under trottoarerna, gå på händer. – Nya proportioner och dimensioner: politiskt möte mellan benen på en jättelik törnskata i förgrunden, långsam panorering av trettiofem näsor som uppfyller hela duken, sex tattare på en ros.
Entusiastiska över Vigo ville vi avslöja det gemena och absurda i samhället med ett nobelt ironiskt tonfall och kröp omkring på en kyrkogård i två dagar. Där fastnade på bilden porträttskulptur av mustaschprydd hädangången löjtnant, som likt en huvudblomma med halsstjälk växte upp ur marken, vidare en korpulent kvinnoande i blekgrå sten, tillbakaböjt drömmande på 1800-talsmanér och därbakom miljonärens gravmonument, en skyhög marmorcylinder.
Vi blev gripna av Nosferatu och gick på upptäckt efter »livets magi» »vardagens mystik». Såg vi nu inte det som var dolt för andras ögon? demonin och det hemlighetsfulla i tårtätarblicken, de glimmande smaragdormarna som genomkorsade kvällen på jakt efter sej själva. Fanns det inte där i mängden ett nattligt odjur i läderjacka och krokettbyxor, som likt smygande gift tärde på fröken P. och som bara kameraögat kunde avslöja.
Man begär pengar, apparatur, tid och tur. – Men har inte treminuterslånga filmer i svartvitt uppfyllt oss mer än miljardkostymerad technicolor? Emil Cohl och Reuterswärds lilla gubbe, äventyret i ett streck. – Se här namnet på några filmer i denna genre som väntar på att komma till utförande:
ingenting kommer ur fläcken
rasande bromsar
den oavbrutna diagonalparaden
fem rastlösa söker plats
den frigjorda likkistan
månovalen
Dessutom finns manus till en film där det mesta deltar i en utsökt koreografisk komposition; personer montage text och dekor.
Men drömmar överträffar ofta verkligheten: »en osynlig rök försvann någonstans i vinterluften / knappt födda tankar dunstade bort och lämnade blott / detta snirklande spår utav KRUMELURENS FÖTTER.»