Insikten om att världen ter sig olika för olika livsformer utgör grogrunden för Christine Ödlunds hela konstnärskap. Våra mänskliga sinnen låter oss se, höra, lukta, smaka och med huden känna oss fram. Det vi har möjlighet att förnimma kan förefalla gränslöst, samtidigt finns det enormt mycket vi inte är rustade till att uppfatta. Dofter som kommunicerar livsviktig information inom växtriket, men som vi inte kan känna. Klickande ljud i rottrådar, på en hertznivå som vi inte kan höra. Formtagande rörelser i våra kroppars och omgivningars materia, som under vår livstid orsakar genomgripande förändringar, men som är tillräckligt långsamma för att vi inte ska kunna uppfatta dem i stunden.

Hur vi förnimmer världen påverkas också starkt av nedärvda och inlärda föreställningar om vår egen roll i naturen. Under en västerländsk modernitet har vi levt med en mekanisk världsbild starkt präglad av filosofer som René Descartes och Marin Merenne, verksamma i 1620-talets Europa. Sedan länge har vi lärt oss att skilja människa från djur, kultur från natur, och själ från kropp. Vi värderar mätbar kunskap högre än känslomässig erfarenhet och i en hierarkisk schematisering av världen tilldelar vi människan en oerhört upphöjd position medan annat liv kraftigt nedvärderas. Naturen, detta svårfångade begrepp, har hos oss huvudsakligen betraktats som något som omgärdat oss människor, snarare än något vi är en del utav, och med accelererande intensitet har vi utforskat, klassificerat, tämjt och exploaterat dess enorma rikedomar.

Men så plötsligt står vi inför ett paradigmskifte. Och det är just vår natursyn som fört oss hit. Vår egen överlevnad som art är hotad och de idéfundament som utgjort grunden för vår självförståelse krackelerar med tilltagande hastighet. För att säkra en rimlig framtid för kommande generationer framstår det som helt nödvändigt att söka efter andra sätt att tänka och leva, och denna gång utifrån insikten om att vi är en integrerad del av den levande jorden.

Forest, Christine Ödlund, 2006

Christine Ödlund deltar på sitt alldeles egna sätt i detta sökande och hennes konst tar oss både bakåt i tiden och framåt, in i det ännu okända. För Ödlund handlar det om ett sökande efter andra sätt att förnimma och förstå livet runt omkring oss, men också detta stora som vi alla utgör gemensamt. Det är ett sökande som tar hänsyn till olika tidsuppfattningar, perceptiva förmågor och som förflyttar sig mellan nano- och mikroskala till kosmologiska storheter. Här sammanförs den senaste forskningen i ekologisk kemi och växtneurologi med tidigare seklers banbrytande upptäckter och experiment. I gränslanden mellan olika kunskapssystem – så som mellan vetenskap, metafysik och mystik – finner Ödlund det mest näringsrika stoffet till sina experimentella gestaltningar, vilka inte sällan inkluderar både måleri, teckning, skulptur, ljud, video och levande växter.

Christine Ödlund växte upp i Norra Botkyrka utanför Stockholm. Under uppväxten erfor hon starka naturupplevelser men det var först i vuxen ålder, under en årslång vistelse i Sydamerika (konstnärens Grand Tour), som hon upplevde känslan av att helt och fullt bli ett med det omgivande naturlandskapet. Ödlund hade lärt känna en dansk kvinna, Karen Mogensen, som under 1950-talet bosatt sig med sin man i Costa Rica. Vid Ödlunds besök bodde Karen ensam kvar i djungeln, i trähus uppställda på pålar och med stora verandor utsträckta mot trädkronorna. Ödlund har i ett flertal intervjuer lyft fram denna vistelse i byn Montezuma som avgörande för hennes konstnärskap. I början kände hon sig oerhört rädd och utsatt, men med Karens hjälp lärde hon sig succesivt att leva i symbios med mångfalden av liv runt omkring henne, för att till slut uppleva sig själv som en kroppslös varelse – ”en flytande hjärna” inuti något ofantligt stort och rikt.

Väl tillbaka i Sverige utbildade sig Christine Ödlund först inom fotografi på Konstfack. Det var intresset för perception som styrde henne dit och hon var framförallt intresserad av att utforska hur kameran kunde nyttjas för att synliggöra det som för det mänskliga ögat annars skulle vara osynligt. Viljan att kunna gestalta vibration och rörelse bidrog senare till att Ödlund även valde att studera rörliga bildmedier – video och animation – och för att mer självständigt kunna experimentera med både ljud och bild utbildade hon sig även i elektroakustisk komposition på EMS, Elektromusikstudion i Stockholm. Först efter att ha avslutat utbildningen på EMS år 2004 kände hon att hon hade samtliga de verktyg hon behövde för att ta sin konst vidare.

Filmforms samling rymmer fina exempel på Christine Ödlunds tidiga videoverk, så som Graders ökning (2003) där ett överhettat tropiskt naturlandskap animeras av elektroakustisk musik och framträder genom ett raster av hallucinatorisk synpåverkan, orsakad av hettan. I samlingen ingår även verket Forest (2006), en audio-visuell resa genom ett mikroskopiskt landskap befolkat av bakterier, mögel och andra mikroorganismer. I en långsam kameraåkning passerar vi vajande stänglar, svampliknande formationer och tentakler som försiktigt känner sig fram.

Utställning: Sensing Nature from Within 29.9 2019–8.3 2020 Moderna Museet Malmö Fotograf: Helene Toresdotter/Moderna Museet

Christine Ödlund kom snart att utveckla sitt arbete med ljud och bild till mer komplexa videoinstallationer där animationer projicerades mot formskurna skärmar, uppställda som teaterkulisser med olika avstånd till betraktaren. Här kunde besökaren röra sig fritt mellan olika lager av ljud och bild. Vid en specifik plats i rummet förenades de olika bild- och ljudelementen till en audiovisuell helhet.

Idag inkorporeras konstnärens videor och ljudverk ofta i storskaliga installationer som även inkluderar måleri, teckning, skulptur och levande växter. Ett fantastiskt fint exempel kunde man se i utställningen Aether & Einstein som Magasin III presenterade i Stockholm 2016. Utställningssalen dominerades då av två storskaliga skulpturer varav den ena kröntes av en ansamling högt placerade växter. Växternas långa rottrådar sökte sig ned till vattenfyllda vivarier i skulpturens inre. Här, i en grottliknande hålighet som besökaren kunde gå in i, exponerades de för högfrekventa klickande ljud, snarlika de som bioakustiska forskare på University of Western Australia kunnat konstatera att majsplantor kommunicerar med. I närheten pryddes väggarna av blyinfattade fönsterglas med former inspirerade av kemiska symboler och Teosofisk ockultism. När solen lyste igenom ett visst fönsterparti färgades ljuset i hela salen och en sakral stämning infann sig, men utan att förankras i något specifikt trossystem. Associationer till mönsterglas i katedraler låg nära tillhands och förstärktes av att skulpturen, Xylem Folem, i sin form påminde om en orgel. Samtidigt handlade dessa färgade glas om växters sinnrika förmågor att uppfatta färgskiftningar och med hjälp av dessa orientera sig i och förstå sin omgivning. Med ett stämningsfullt och hela tiden skiftande ljusspel bidrog de med poetiska påminnelser om att olika livsformer utvecklar skilda sätt att förnimma sin omvärld, och att vår mänskliga perception bara är ett av många möjliga filter genom vilket världen tolkas.

I den andra änden av Magasin III:s utställningssal reste sig Astral Flight Adapter, en märklig spiralformad skulptur, förankrad mot marken och öppen, som ett lyssnande öra, mot taket. Spiralformen flankerades av ett slags torn, påminnande om ett gigantiskt mikroskop eller kanske en kikare. Christine Ödlund har i intervjuer berättat att ”Astral” i sammanhanget syftar på någon vi ännu inte vet, något som existerar men som vi ännu inte har uppfattat – kanske en fjärde dimension. Astral Flight Adapter är på så sätt en skulptur som gestaltar en anteciperande väntan. En väntan på ett genombrott som kan få oss att uppleva verkligheten radikalt annorlunda. Som kan tvinga oss att på ett genomgripande sätt omvärdera vår världsbild och se samband som tidigare har gått oss förbi.

Utöver teckningar och målningar visades videor som på olika sätt fångade formtagande rörelser och krafter i naturen – så som en ormbunkes sirliga krumbukter och vridningar under växtfasen, eller en ansamling järnfilspåns följsamma dansande efter magnetiska kraftfält. En del av dessa rörelser skulle vara omöjliga för det mänskliga ögat att uppfatta, men hade här förstorats upp och manipulerats tidsmässigt till ett för människan förnimbart tempo.

Plant-Man-Electro, Christine Ödlund, 2018-2019

Inför Modernautställningen 2018 skapade Christine Ödlund en besläktad installation med titeln Elektroakustiska aspekter av människa och växt – ett verk som kort därefter vidareutvecklades för utställningen Sensing Nature from Within på Moderna Museet Malmö 2019. Här påminner de skulpturala delarna – en i trä och en i återvunnen aluminium – om ljudgrafer eller elektromagnetiska vågformationer. De sträcker sig mot taket och omsluter tillsammans vivarier med levande växter som, på samma sätt som i Xylem Folem, exponeras för högfrekventa klickande ljud, samtidigt som kontaktmikrofoner monterats på deras rottrådar för att spela in eventuella svar. Konstnären bjuder in oss att fundera kring vad det skulle innebära om hennes utställda Monstera-plantor plötsligt svarade med ett ”klick”. Ja, hur skulle världen förändras om vi lyckades överbrygga språkbarriären mellan människa och växt? Hur skulle det påverka våra relationer till andra livsformer?

Installationens skulpturala och audiovisuella centrum ramas in av en serie målningar där konstnären arbetat med växtpigment från de växter hon undersöker: ”Jag målar med samma substanser som jag utforskar, vilket för mig blir ett slags informell hyperrealism”. Flera av målningarna inkorporerar också diagrammatiska rutnät vilket möjliggör att de kan avläsas som partitur (med tidslinje och pitch) och tolkas musikaliskt. Detta sätt att låta olika sinnen samverka, för att öppna perceptiva dörrar åt varandra, återkommer genom Ödlunds hela konstnärskap. Det är ett tillvägagångsätt som har intressanta kopplingar till Teosofernas experimenterande med tankeformer, men som konstnären själv definierar som en synestetisk arbetsmetod.

Christine Ödlunds interdisciplinära installationer utgör ett slags poetiska ansatser att närma sig andra livsformer och deras perceptiva ingångar till verkligheten. Det är därför inte förvånande att konstnären valde att avsluta sin föreläsning på Moderna Museet Malmö 2019, arrangerad i anslutning till utställningen Sensing Nature from Within, genom att reflektera kring vår människocenterarade förståelse av begreppet intelligens: ”Vad menar vi egentligen med intelligens? Vi vet idag att växter kan kommunicera med sofistikerade språk. De kan kommunicera både kemiskt och akustiskt. De kan minnas och göra riskanalyser. De planerar för framtiden och hjälper varandra i stressade situationer. (…) Vi har forskare som Stefano Mancuso, verksam vid Universitetet i Florens, som är professor i Växtneurologi. Bara det säger en hel del!”

Jag skulle vilja avsluta denna text med att tillägga att vi idag också vet att våra egna sinnen och förmågor till logisk slutledning kan ta oss väldigt långt men också farligt fel. Att det är så enormt mycket som vi inte har någon aning om. För mig påminner Christine Ödlunds konstnärskap om mångfalden av liv och formtagande processer som hela tiden pågår runt omkring oss. Det är ett konstnärskap som bejakar människans sökande efter kunskap och hennes kreativa förmågor, men som också aktivt söker sig bort från kategorier och dikotomier i alltför antropocentriska tankesystem. Bland klickande rottrådar och trummande fjärilar kan vi i hennes installationer röra oss fritt mellan olika lager av kunskap, icke-vetande, fritt associerande, ljud, färg och form, och när jag befinner mig just där känns det som om både jag och världen runt omkring mig växer i komplexitet och blir mer levande och rik.

Relaterade filmer

Graders ökning

Christine Ödlund

2003, 00:04:13

Forest

Christine Ödlund

2006, 00:04:30

Bloomberg

Christine Ödlund

2003, 00:04:53

Level

Christine Ödlund

2004, 00:03:35