Materialitet och Motstånd 1: Analogue Action
Hur kan vi tänka kring den analoga filmen idag, dess politiska och poetiska dimensioner, dess motståndskraft och frigörande krafter, när alla diskussioner tycks handla om dess nära förestående slut? Ett slut som enligt många redan är ett faktum. Trots detta fortsätter yngre generationer att filma på Super 8 mm eller 16 mm film, både i dialog med en tradition, och för att, här och nu, utforska och undersöka den analoga filmens materialitet, unika betingelser, ljuskänslighet, och vilka möjligheter dessa begränsningar inbjuder till. Två vittförgrenade program, det ena bestående av klassiska experimentfilmer projicerade i 16 mm, det andra med både äldre och samtida filmer projicerade digitalt men filmade på analoga format, kan förhoppningsvis aktivera flera av dessa frågor, och visa på den analoga filmens fortsatta relevans och dess fortsatt viktiga roll in i filmens framtid. Detta 16 mm-program tittar tillbaka på några verk färdigställda från 1973 fram till 2011. Flera skildrar en politiskt omvälvande tid, där filmen och dess uttryck både fungerar som en form av motstånd och ett upphöjt poetiskt instrument, och där film
–
klippningens expressiva möjligheter och kamerans rörlighet är framträdande. I Joyce Wielands Solidarity följer vi ett strejk-möte där endast ben och fötter fångas upp, Rose Lowder filmar med flerskiktad klippning direkt i kameran i Peking året innan protesterna. Gunvor Nelson undersöker i Old Digs sin närmaste omgivning, dess topografi och vattenflöden. Caroline Avery filmar avfall och skräp med hjälp av ett dynamiskt montagearbete. Saul Levine dokumenterar politiska sammankomster i ett kvickt, kaotiskt collage som Marjorie Keller har kallat “a study of radical politics in radical film form”. Programmet avrundas med att Patrice Kirchhofer använder kameran för att framkalla en produktivt desorienterande känsla hos betraktaren.

– Martin Grennberger
Uppsala Kortfilmfestival